Så har jag gjort min sista timmar på Kvinnokliniken i Västerås. Från och med måndag börjar jag mitt nya jobb på Hörselvården i Västerås. En lite annorlunda tjänst än den jag har haft, eller kanske till och med mycket annorlunda. När jag tog mina kassar, min blomma och mitt presentkort jag fick i avskedspresent och gick ut genom dörrarna kom tårarna, stora floder. Herregud, tänkte jag, vad har jag gjort. Det finns mycket jag älskar med Kvinnokliniken men tyvärr finns det även sånt jag inte älskar och det är sådant som gör att man söker sig nytt arbete, nya utmaningar. Jag är inte ett dugg orolig angående mitt nya jobb, jag är helt övertygad om att jag kommer att få ett alldeles fantastiskt kul jobb på Hörselvården och att jag kommer träffa massor med nya roliga arbetskamrater. Men det svider som f-n i hjärtat att lämna några av mina arbetskamrater, f-n vad det gör ont. Och ändå så kommer jag att bara vara 3 minuters promenad bort........men dom är ju mitt folk liksom. Presentkortet åkte jag ut och tröstshoppade loss för på en gång!Det blev en ring från Edblad.
1 kommentar:
Alltid sorgligt att skiljas och avtackningar är dubbelt sorgligt, även om man själv valt att sluta! Jag tror det är det där på något sätt definitiva som gör så ont...en epok försvinner men något nytt o bra kommer ju i stället! Kramiz
Skicka en kommentar