Så här års har jag det jobbigt. Själen är inte riktigt sig själv, den är ledsen, initiativfattig, isolerande, nedvärderande och inte riktigt snäll över huvudtaget faktiskt. Det är då det värmer något otroligt när det ringer på dörren och utanför står en kär vän med en blomsterbukett och en smaskig skvallerblaska och säger: "Jag tänkte du skulle ha lite fina blommor och snaskig skvallerblaska att titta i. Det är inte mycket men det kanske kan få dig på andra tankar en stund". Tårarna rinner ner för kinderna och jag blir varm i hjärtat, kramar om henne och tackar från hela mitt hjärta. K Ä R L E K!
/Kina
1 kommentar:
Kramar till Dej från en bloggvän som läst ditt inlägg och fick tårar i ögonen.
Kramar från Finas mammis
Skicka en kommentar