Nu är det den där tiden på året då det är så oerhört svårt att hitta någon glädje i tillvaron. Helst skulle jag bara vilja lägga mig och sova med mina taxar som en värmande filt på magen och vakna upp någon gång då dagarna är lite ljusare och fåglarna har börjat kvittra! Om jag kunde förstå varför det blir så här, borde ha lärt mig vid det här laget men jag blir lika förvånad varje år när gråtmånaden december börjar!
Det är tur att jag har dessa två, dom dömer inte, ser inte snett på mig och älskar mig lika mycket vilken sinnesstämning jag än befinner mig i. Vad skulle jag göra utan er mina underbara taxar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar