Hästar har funnits med mig i nästan hela mitt liv, till och från, längre och kortare perioder, som ridskoleelev eller som medryttare/skötare. Det är något speciellt med hästar, man mår himla bra runt dom liksom. När jag inte är inne i en hästperiod så saknar jag det, saknar glädjen och lugnet det ger. Nu känner jag mig lite sugen på att börja rida igen. Jag vill inte gå på ridskola och jag vill inte ha någon stor häst. Jag funderar på en islänning, en liten robust, mentalt lugn (oftast) men arbetsvillig. Ja, varför inte liksom. Idag har jag varit på besök hos vad som kanske ska bli mitt kommande stall i Harakers Åkerby. På lördag ska jag dit igen och sitta upp i sadeln och rida för första gången på ett par år, jag längtar!
4 kommentarer:
Kul för dig. Jag vet att du har längtat, Lycka till !
Kram
Jag växte upp med drömmen om att lära mig rida och ha egen häst. När äldsta dottern blev så gammal så att hon blev antagen till ridskolan anmälde jag henne! Första terminen tyckte ridläraren att jag skulle vara dottern behjälplig, men termin 2 då skulle jag börja min ridskola! Efter en termin hade jag dock upptäckt att en sådan där liten ponny som dottern red på både kunde sparkas och bitas, så min ridutbildning den blev aldrig av! Men jag älskar fortfarande hästar, men nu för tiden med viss distans!
Lycka till med ridningen!
Kram M.E
Jag har aldrig varit intresserad av hästar och ridning....men tur att man är olika...det är säkert roligt om man är intresserad av det ;)))...lycka till!!
Kram bia
Min yngsta har alltid också älskat hästar och är medryttare, det trivs hon väldigt bra med. God morgon i stugan! Så är det då fredag igen! Kramiz
Skicka en kommentar